Charlotte Eriksson är VD på Softronic med en bakgrund från bl a AFRY och har jobbat med IT och management under sin karriär.

Berätta lite kort om din bakgrund och vägen till den roll du har nu
Jag är civilingenjör i grunden, och har arbetat som konsult i små och stora företag, inom IT och management. Med tiden har det blivit mer ledarskap och ansvar för större verksamheter. Före Softronic var jag på teknikbolaget AFRY i nästan 10 år, där var jag ansvarig för det affärsområde som har hand om digitala tjänster.

Vad var det som fick dig att tacka ja till VD rollen på Softronic?
Softronic är ett fantastiskt bolag och en kombination av det lilla och det stora. Stämningen är familjär samtidigt som Softronic har lyckats väldigt bra med sin positionering som digitaliseringspartner till medelstora verksamheter. Det finns mycket att vara stolt över och samtidigt finns en stor potential framåt.

Hur skulle du beskriva ditt ledarskap och vad som är signifikant för just dig?
Högt engagemang är extremt viktigt för mig. Ibland gör det så att jag slår knut på mig själv. Ibland tar jag med jobbet hem för mycket, ibland tyngs jag av motgångar som inte är mina utan tillhör min roll, men det är samtidigt väldigt berikande. 

Vad ser du som din viktigaste ledarskapsfråga framåt
Vad som är viktigast och vad jag fokuserar på varierar från tid till annan beroende på situation och grupp. Att skapa högpresterande team är alltid viktigt samt att främja lagarbete och ett öppet klimat för att kunna hjälpas åt och prestera på topp.

Vilka förutsättningar är särskilt viktiga för dig som ledare för att kunna få utrymme för ditt ledarskap?
Vi behöver alla känna förtroende och tillit för att kunna vara våra bästa jag. Det samma gäller för mig. Om jag känner att jag får förtroende, då kommer jag att vilja ge mer och att våga utmana och utveckla mer. Kan jag i min tur ge samma förtroende till mina kollegor, så kommer energin i hela verksamheten att öka. Det talas ibland om att förtjäna förtroende, men jag tror tvärtom att det är viktigt att börja med förtroende. Det skapar trygghet och trygghet skapar mod att agera och göra sitt bästa.

Vilken har varit din hittills största utmaning som ledare och vad har du lärt dig av den?
Utmaningar finns det gott om. Det är väldigt lärorikt, men jag kan nog inte säga att det finns något enskilt tillfälle som har varit den största utmaningen. Det jag har lärt mig om utmaningar generellt är att det kommer att lösa sig. Ibland krävs en extra ansträngning, ibland behöver jag arbeta som tusan, men det leder även till att jag utvecklas. Jag försöker att inte stressa upp mig. Det kanske är lättare sagt än gjort, men varför ska jag lägga energi på stress när jag behöver den till den förestående utmaningen?   

Däremot tycker jag att det är tufft när mina kollegor kämpar med utmaningar där de inte har rätt förutsättningar och där jag inte lyckas hjälpa dem. Det kanske finns ett mått av att vilja lösa andras problem i mig, men framför allt vill jag att mina kollegor ska må bra och lyckas.  

Vilka 3 råd skulle du ge dina medarbetare för att få ut det bästa av dig och av ditt ledarskap?

• Jag litar på mina kollegor. Du kommer att få ansvar. Ta vara på det. Ta initiativ. Flyger det inte, så är det oftast inte värre än att vi utvärderar, justerar riktningen och försöker igen.
• Be om hjälp. Det finns ingen prestige i det. Jag kommer att göra mitt bästa för att stötta.
• Var öppen och rak, men konstruktiv! Jag uppskattar feedback, men inte bara gnäll.

Vad är mest utmanade i ledarrollen, respektive det mest lustfyllda.
För mig hänger det mest utmanade och det mest lustfyllda ihop. Så är det verkligen inte för alla, men jag tror att du som ledare behöver känna tillfredsställelse i att ta tag i utmaningar, hitta lösningar och omvandla det till framgång. Ett litet exempel för mig är presentationer och att tala inför folk. Det är ofta en utmaning, men jag gör det. Dessutom gör jag det bra, så jag tror inte att någon tror att det är en utmaning för mig. Det beror på att jag övar och övar. Känslan efteråt är fantastisk. Jag är stolt och glad som en speleman.

Hur investerar du i din egen utveckling som ledare?
Det primära för mig är inte vilka kurser jag kan gå eller vilka böcker jag kan läsa. Det som utvecklar mig mest är att jag vågar ta mig an nya utmaningar. Det är slitigt till en början, men det är det värt. Sedan investerar jag i utveckling genom att fråga och lyssna. Jag har träffat alldeles för många ledare som ägnar all sin tid åt att tala och inte lyssna. Hur ska de då få andra perspektiv och utvecklas?

Vilka 3 råd skulle du gett dig själv när du startade din ledarbana, som du med din erfarenhet idag, hade haft nytta av i början?
Vilken bra fråga. Jag har varit, och är, väldigt målinriktad. Det är i många sammanhang en styrka, men en yngre variant av mig kunde bli för tävlingsinriktad och individualistisk. ”Du behöver inte vara så professionell och hård. Bjud lite mer på dig själv” var feedback som sårade min stolthet och önskan att vara duktig och nå mina mål. Tips till mig själv:

• Var dig själv. Du behöver inte nödvändigtvis bjuda på dig själv hela tiden, men var dig själv. Det är både enklare och bättre än att försöka vara någon annan.
• Resan är också målet. Om det inte är roligt och stimulerande i vardagen så behöver du göra något annorlunda. Jag tycker fortfarande att det här är svårt, men jag vet ju att jag snabbt lägger gamla mål bakom mig för att söka nya. Det jag minns och uppskattar är resan.
• Du behöver inte vara bäst. Omge dig med duktiga människor och lös biffen tillsammans. Det ger bättre engagemang och resultat. Det behöver jag påminna mig om än idag. Ibland tenderar jag att försöka lösa andras problem.

Vilka är dina viktigaste värderingar och hur visar de sig i vardagen?

• Jag litar på folk och ger mycket ansvar. Jag detaljstyr inte, men kommer att hjälpa till när du ber om det.
• Jag ogillar att framhäva mig själv utan berömmer hellre andra. Säkert påverkad av feedback jag har fått, så försöker jag att bjuda på mig själv (vilken tur att man kan ändra sig).
• Jag är övertygad om att allt är möjligt. Å ena sidan hittar jag lösningar, å andra sidan för det med sig en portion av envishet och otålighet.

Har du någon person som betytt mycket för ditt lärande som ledare och vad var det du särskilt tog lärdom av?
Det finns alltid något att lära från andra. Ibland är det goda exempel, ibland är det mindre bra exempel. Det kan handla om allt från värderingar till metoder till sätt att uttrycka sig på. Jag har ingen tydlig enskild förebild. Det närmaste jag kommer är de personer i min omgivning som väljer att tro gott om andra och som aktivt bidrar till gott samarbete. Min förre chef Lennart är ett gott exempel, med devisen att i varje möte bidra och ge mer energi än vad han tar.

Om du fick välja en helt ny bana, vad skulle det i så fall vara?
Jag har sjungit en hel del klassisk musik, så jag hade faktiskt långtgående planer på att skola om mig till sångerska. Tanken var att jobba halvtid och plugga halvtid, men jobbet var lite för spännande och tog lite för mycket tid. Sångkarriären fick läggas på hyllan. Nuförtiden tränar jag mycket och skulle kunna träna ännu mer, men kanske inte som yrkesbana.

Vad önskar du att lämna efter dig för avtryck som ledare?
Det är en lite bombastisk fråga. Människor gör hela skillnaden, och skillnaden görs här och nu. Jag vill att människor i min omgivning ska ha förutsättningarna att göra sitt bästa, att de ska ha modet att försöka och att de ska skratta på jobbet. Kan jag främja en sådan miljö, då är jag nöjd med mitt avtryck.